"Syner i natten består av noveller som tidigare publicerats i Minotauren. Jag kanske skall påpeka att en av novellerna är skriven av mig varför alla läsare inser att jag är en smula jävig och tar den här recensionen för vad den är.
Minotauren publicerar ofta gamla klassiker och bortglömda författare men även nya. Här finns t.ex. Washington Irvings (1783-1859) 'Legenden om Sleepy Hollow' som blev filmad av Tim Burton, men också Per Jorner (född 1974) med novellen 'Övergång'.
Bland de äldre novellerna skiner Arthur Machens 'Det inre ljuset' där han förenar det fasansfulla med det sköna. Han börjar med att antyda skrämmande ting och avslutar med att låta läsaren bevittna resultatet, som i och med sin skönhet blir desto kusligare.
De övernaturliga inslagen är väldigt sparsamma i 'Sleepy Hollow' av Irving, och därtill är det inte ens säkert att de är övernaturliga. Filmen och novellen är verkligen väsensskilda. Novellen är inte ens särskilt kuslig utan snarare humoristisk.
Flertalet av de äldre novellerna är behaglig läsning och står sig relativt bra för en modernare publik. Vad gäller de nyare författarna är Rickard Berghorn tämligen rikligt representerad. Flera av hans noveller handlar om människor som begår någon form av övergrepp, och åtminstone i ett fall förorsakade läsningen mig ett avsevärt obehag när författaren tvingade mig att se genom gärningsmannens ögon. Berghorn gör då och då utflykter till flydda tider och duggar i sådana fall miljöskildringen med tidstypiska detaljer utan att det blir pastisch. Det finns något i Berghorns texter som får mig att tro att de inte kan utspela sig i nuet trots att novellernas miljöer inte direkt motsäger ett samtidsperspektiv. Det är egentligen varken ett negativt eller positivt omdöme, men det verkar finnas något i själva strukturen som känns lite mer gammaldags.
Signaturen 'Alvis' har skrivit en text med ett sällsamt suggestivt språk medan Jorner förfärdigat en eftertänksam skildring av hur ett tänkbart efterliv skulle kunna te sig. Henrik Johnssons 'Mordet' är en nattsvart liten karamell medan Fyhr åstadkommit en stämningsrik miljöteckning av ett hemsökt Tallin." — Pål Eggert
* * * *
Smålands-Posten 13 oktober, 2003:
"Allt fler väljer idag att tala om kriminallitteratur snarare än detektivromaner. Den klassiske detektiven, privatpraktiserande eller bara privat, har alltmer ersatts av yrkesmän och -kvinnor: poliser, rättsläkare etc. Genren har blivit mer realistisk och därigenom fått en annan social och politisk laddning, och inte minst har gränsen mellan riktiga och felaktiga handlingar, onda och goda personer, kommit att luckras upp.
Den genre som fortfarande kallas skräcklitteratur tycks delvis genomgå en liknande utveckling. Med sina rötter i folksagans berättelser om övernaturliga väsen utsåg skräcklitteraturen vampyrer och varulvar, häxor och trollkarlar till sina skrämmande huvudpersoner. Att människor kunde förvandlas till onda varelser utan hopp om en religiöst färgad återvändo till ett vanligt liv utgjorde ett första steg bort från den enkla dualismen att människor själva kunde skapa monster blev med Mary Shelley ett motiv som knöt skräcklitteraturen till en modernare tid.
Vilket slags berättelser skriver då dagens skräckförfattare? Antologin Syner i natten ger flera svar på frågan, och visar därigenom genrens spännvidd. Boken samlar 20 noveller ur tidskriften Minotauren från åren 2000-2002, grupperade i motiviska avdelningar som 'Gengångare världen över', 'Plågade själar' och 'Ondskans mekanismer' (den senare titeln en blinkning åt Ray Bradbury, vars förkärlek för skräckberättelser i det korta formatet kan ha inspirerat några av antologins deltagare).
Här finns noveller av berömdheter som Ambrose Bierce, Edgar Allan Poe och Washington Irving ('Legenden om Sleepy Hollow', som nyligen utgjorde grund för en film av Tim Burton), men också en spökhistoria från skånska slätten av Ola Hansson. Egentligen intressantare är de unga svenska författare som upptar andra hälften av utrymmet, namn som Per Jorner, Pål Eggert, Mattias Fyhr och redaktören Rickard Berghorn.
Allt som allt mäter sig de relativt okända svenska författarna väl med de engelskspråkiga föregångare från vilka ett copyrightbetingat tidsavstånd på minst sjuttio år skiljer dem. Utöver de redan uppräknade vill jag nämna Per Alvsten, vars feberflimrande monolog tar god hjälp av Nick Cave. Några av antologiens berättelser utgör variationer på välkända mönster, men boken rymmer också sådana som lyfter genren in i samtiden och ofta samtidigt tonar ner det spöklika. Ondskan finns inom människorna snarare än projicerad i form av övernaturliga gestalter — och de skräckförfattare som vill åstadkomma något annat än litteraturens motsvarighet till nytillverkade stilmöbler har här en riktning att följa." — Jonas Ellerström
* * * *
Bibliotekstjänst:
"Boken innehåller både nyskrivet material och verk från skräckromantikens epok. Den är indelad i sex 'gallerier': 'Gengångare världen över', illvilliga andar hotar de levande på andra sidan Atlanten, Indien och torpstugornas Sverige; 'På andra sidan', en utforskning av övergången mellan liv och död; 'Plågade själar', svartsjuka, dåligt självförtroende och amerikansk nykolonisering kan rubba den mentala jämvikten även hos helt vanliga nutidsmänniskor; 'Ondskans mekanismer', fyra berättelser ur förövarens perspektiv; 'Blandade sällsamheter', några lättsammare exempel på inbillningens kraft och vilka spratt drömmar och synvillor kan spela oss; 'Två svarta klassiker', ett par skräckromantiska långnoveller från hovklapprets dagar. Det här är 20 fullgoda bevis på att skräckhistorier kan vara såväl suggestiva och spännande som psykologiskt djuplodande. Samlingen avslutas med kortfattade författarporträtt, vilka är intressanta, i synnerhet de av de mindre kända skribenterna, som Richard Middleton (1882-1911). Bland de övriga tolv författarna märks den oförliknelige Poe, Strindbergsvännen Ola Hansson samt Rickard Berghorn, redaktör för Minotauren, som bidragit med hela sex utmärkta berättelser." — Pia Lindestrand
|